Mitt liv i Mexiko

Nu är det bara tre veckor kvar tills jag slutar att arbeta för Ving, jag slutar som guide, jag slutar att bo i en resväska. Jag ar inte förstått det än, kopplat att jag ska hem. Men det kommer närmare och närmare. Eivind min roomie har åkt hem och Dina ska flytta in hos mig, för ingen av oss vill på själv. På måndag kommer vårt sista flyg och det märks av att vi har färre gäster.

 

På lördag ska jag hoppa fallskärm igen! Har gjort den en gång förut, men kände att jag ville göra det igen. Är lite nervöst men ska bli så himla kul! På lördag ska vi också gå ut, en sista ordentlig utgång. Tre veckor, nej jag kan inte förstå det. 

Jag har längtat efter den här dagen, för idag är dagen efter Chichen Itza. Dagen när jag guidat vår längsta utflykt med mer en ett par danskar i bussen. Jag började förra lördagen med danskt/svenskt välkomstmöte, gick fint. Sen hade jag Maya Night för dk/sv, gick okej. Men sen var jag så nervös för Chichen Itza i en vecka när jag insåg att jag skulle ha den, med gäster från Aalborg, de förstår inte mig lika bra som de från Köpenhamn.

 

Jag guidade i bussen, hoppades på det bästa. Att alla förstod vad jag sa. Ingen sa något, så jag antog att det gick bra. Ett par hade varit med på min Maya Night utflykt, hur söta som helst. Det visade sig de andra vara också. Allt gick fint, en man bjöd mig till och med på kaffe på sista stoppet! Jag vet inte när jag ska lära mig att inte vara nervös för saker i onödan. Men det kommer väl det med.

 

Jag har skjutit på detta inlägg. Vill inte riktigt förstå att det snart är slut, mina tre år utomlands. Men nu är jag redo, redo för att flytta hem igen. Jag kommer sakna detta och jag vet att det är dem bästa tiderna jag kommer minnas med värme. För detta har trots allt varit några av de tre bästa åren i mitt liv <3

 

Guideskolan på Mallorca: Jag hade packat för en hel säsong, hade en massa övervikt. Var så nervös och förväntansfull ocg tacksam för att några från intervjun och skulle dit. Det var två veckor av tufft arbete, en massa nya människor, och dansk som jag inte förstod ett ord av. Det var kallare än jag trott, längre dagar och mycket att lära. Men inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig hur underbart det skulle vara. Att det skulle vara två veckor jag inte ville lämna. Strax efter vi hade åkt hem kom askmolnet som hindrade flygtrafiken. Jag önskade att den hade kommit lite tidigare så vi alla hade kunnat få spendera mer tid tillsammans.

 

 

Sports Host Alanya: Första säsongen, allt var så nytt och spännande. Hade nästan precis kommit från guideskolan och skulle få ha världens bästa jobb, massa sportaktiviter och träning hela dagarna! Detta är en av säsongerna jag jobbat som mest, men inte visste jag att det var tufft, jag visste inget annat. Jag älskade att ha vattenjympa, beachovolley, skattjakt med barnen och att knuffa barnen i poolen. Jag kunde inte förstå att detta var mitt jobb! På fritiden solade jag mest och tränade, vi var sällan ut och festade. Jag hade fullt sjå att lära mig allt nytt och mycket energi gick dit. När jag åkte hem var jag klar med Alanya, aldrig mer Turkiet tänkte jag. Det var varmt, turkarna var jobbigt och det var turistigt. Men man ska aldrig säga aldrig...

 

 

Aktivitetsguide Fuerteventura: Jag hade sökt hit för det skulle vara en ö med lugn stämning och jag tyckte det lät härligt. Jag var ensam guide på hotellet och arbetade ihop med det aktvitetsteam som fanns där. Programmet gjorde jag själv och det var en utmaning då jag också hade min första säsong som vanlig guide med bland annat service. Även om FUE var en lugn ö, blev min säsong allt annat än lugn. Vi var ut minst en gång i veckan och då ofta till fem-sex på morgonen. Därifrån har jag de bästa minnena. Detta var säsongen jag satte upp ett mål, något jag ville göra. Det blev att surfa. Jag gjorde det, på mitt vis, och så gott jag kunde. Innan säsongen var slut kom jag till att älska denna ö, och gör fortfarande.

 

 

Aktivitetsguide Bodrum: När jag fick höra att jag fått erbjudande om Bodrum började jag nästan gråta, jag skulle vartsomhelst men INTE till Turkiet. Jag tackade ja ändå av olika anledningar. Det var ett nyöppnat hotell och det var först mot slutet allt fungerade bra. I tre månader ville jag inte gå på jobb, men jag gjorde det ändå. De flesta dagarna var roliga, men jag började känna att jag ville prova något nytt, gärna guide. Turkiet som land förälskade jag mig dock i igen, och det om något land känns som mitt andra hem. Bodrum var vackrare än Alanya och turismen inte lika utbredd. På min semester åkte jag till Istanbul, målet för denna säsong.

 

 

Guide Koh Lanta: När jag började som guide bestämde jag mig för en sak. Innan jag slutade så skulle jag till Thailand. Jag var glad för denna ställning, det skulle bli en lugn säsong vilket jag behövde efter Bodrum. Om den blev lugn, för lugn. Nöjda gäster och inte så många, jag blev rastlös. Detta är dock den säsong jag upplevt som allra mest, Krabi, Phuket, Phi phi, Bangok, Kuala Lumpur och jag tog mitt dykcertifikat. Försökte gången jag såg en sköldpadda glömde jag att jag var under vattnet och öppnade nästan munnen vatten kom in. Om det hade funnits mer att göra på Koh Lanta hade denna säsong varit toppen!

 

 

Contactcenter Gran Canaria: Första gången jag fått min första önskan på sökningen. Jag ville lära mig en massa nytt och det gjorde jag, aldrig lärt mig så mycket på en säsong. Sen kan man tror att Gran Canaria kanske inte är den roligaste ön men det finns pärlor här med som på alla andra platser. Detta blev också min bästa säsong då jag hade underbara kollegor. Här fick jag också besöka FUE igen! Som vi kallade denna säsong för, Hollywood Hills.

 

 

Guide Mexiko: Så fick jag en av de eftertraktade tjänsterna i Mexiko! Jag hade så svårt att ta in det då jag var helt inställd på Egypten. Denna säsong har varit mycket tuffare än jag förväntat mig och den har också gjort att jag är redo för att åka hem igen. Det blir inte bättre än såhär... Jag har fått uppfylla min dröm att simma med delfiner och även besökt Cuba. 

 

 

Jag har försökt att uppskatta allt, men jag tror att det är först när jag kommer hem till Sverige igen och landat som jag förstår allt jag varit med om.