Mitt liv i Mexiko

Då har jag kommit en bra bit på vägen med mitt mål för säsongen, att stå på en surfbräda. Jag var på privatlektion i surfning idag. Jag och en surfarkille, som till både min besvikelse och lättnad inte var skitsnygg. Vi åkte till El Cotillo, ca 30 min från där jag bor. Han sa att vågorna var precis lagom för en nybörjare. När jag först såg vågorna tänkte jag vad är det för mesvågor. Sen ändrades det ganska snabbt till hjälp jag kommer dö.

Efter lite teori som jag knappt förstod hälften av var det dags för mitt första försök att glida på brädet på magen. Gick över förväntan måste jag säga. Först trodde jag att jag var en naturbegåvning men sen visade det sig att det var bara tur när jag "fångade" den första vågen. Jag kämpade, kämpade och verkligen peppa mig själv att fortsätta när jag svalt halva havet. Jag har ju alltid varit envis och målmedveten fick jag tänkta, nu behövs det verkligen. Efter vad som kändes som en evighet fick jag komma upp på land för att lära mig hur man ska ställa sig upp på brädan. Då var jag redan så trött att jag skakade i armarna. Men aldrig att jag tänkte ge upp så det var bara att fortsätta.

Väl ute i vattnet igen var vågorna större och jag var inte lika rädd längre. Försökte se det som min vän isället för att de skulle dränka mig hur konstigt det än låter. Jag kom aldrig upp stående på brädan men en bit på väg. Har inte bestämt mig för om jag ska ge det en andra chans eller inte, vi får se.

Lärdomar av idag:

1. Jag förstår hur surfare kan vara så vältränade. När jag skulle få av mig våtdräkten var jag så trött att jag inte kunde hålla balansen.

2. Surfare måste ha ett väldigt najs liv. De surfar, har en laid back tillvaro och chillar som de skulle säga. Inget för mig i längden kanske men för en vecka eller så.

Nu dansträning för vår show imorgon! :)