Ingen vanlig kväll
Igår hade jag en av mina bästa jobbkvällar i Bodrum hitills. Jag skulle sända danska bussar till flygplatsen och därmed prata danska som jag älskar. Jag var i tid för att hinna säga hejdå til alla barn men det hanns knappt med då detta hände:
x En gäst hade fått en allergisk rektion på nötter men var lugn ändå. Hennes man däremot sprang omkring som en yr höna så han fick jag lugna ner.
x En av bussarna som ska sändas kommer, den andra är inte i tid. Lite fundersamma gäster över detta.
x Får en halv kärleksföklaring av en 14-åring som berättar sin adress för mig om jag nu skulle komma till hans hemby någon gång. Hans kompis föreslår att jag ska bli tillsammans med hans brorsa som också är 23 så vi kan ses mer. Så söta och jag skrattar.
x Ger all info på danska på bussen och får de högsta applåderna jag nån gång fått följt av bussvisslingar.
x När bussarna väl är på väg finner vi en väska i receptionen. Den har någon glömt. Visar sig vara en gäst som åkte till Arlanda vid lunch.
x När jag sätter mig i bilen för att åka hem står det fem turkar för att vinka av mig från hotellet. De saknade mig redan ;)
x Väl hemma ringer telefonen då en gäst glömt sitt handbagage på planet. Hon skyller på sin man och förstår inte hur män kan vara som de är. Hon hade en väska och ett barn att hålla koll på och han ingenting mer än en väska. Det är typisk män säger jag och hon tackar för hjälpen.
En oerhört kul kväll och detta hände i loppet av 90 minuter. Hoppas alla mina sändebussar blir såhär!
