Semester hemma
Just nu sitter jag på det andra av tre plan idag, mot Gran Canaria. Men när du läser detta kommer jag för länge sen vara tillbaka på FUE. Jag är väldigt tacksam över att jag inte behöver sitta på samma plan hela vägen från Sverige till FUE. Efter ett tag blir jag rastlös och det värker i benen. Börjar fundera över varför jag alltid längtar så mycket efter att få flyga när jag efter två timmar redan har tröttnat. Men det händer mycket spännande på flygplan. Eller i alla fall om man heter Linnea och älskar att studera andra människor och vad som sker runt omkring. På vägen ner satt jag bredvid en man som luktade riktigt illa, tror det var han i alla fall. Jag kände ju inte särskilt mycket då jag var så täppt i näsan att jag knappt fick lukt. Övervägde att sova en sväng men valde att inte göra det då jag bara kunde gissa mig till hur mina snarkningar skulle låta. Hann resa mig upp och sätta mig ner säkert en tio gånger då det kände som att något kröp i knävecken. Men tillslut landade jag i underbara Sverige.
Det var varmare hemma än jag väntat mig, men så hade ju också den värsta kylan dragit iväg. Jag var jätteglad över att det var snö hemma, och ännu gladare blev jag när jag såg hur det började snöa i bilen från Arlanda. För snö är något jag har saknat. När jag kom till huset fick jag frågan hur det kändes att vara hemma. Svarade något i stil med att det känns härligt, men jag kommer inte bo här än på ett tag.
Nu när jag var hemma ville jag träffa alla och träna en massa. Det sistnämnda fick jag lägga ner ganska snabbt med tanke på förkylningen och jag gick inte på ett enda träningspass under veckan vilket jag var oerhört stolt över. Däremot tog jag en hel del promenader, bl.a. en till Hemlingby i sällskap med hunden Sigge.
Jag hann träffa alla jag ville, då många fortfarande är kvar i Gävle. Jag hade också sån tur att Karro var hemma just den helgen och jag fick även se Malin, min kusin, då vi firade hennes födelsedag. Inte nog med det tog pappa ledigt från jobbet så vi åkte förbi släkten i Dalarna och sedan till Örebro för att träffa brorsan. Där bor ju även Tea så då hann jag se henne med. Alla jag träffade fick jag träffa enskilt vilket var kul för då fick jag höra hur de hade det, och inte bara berätta hur jag har det. Känner mig som jag ofta säger inte så bra på detta med att hålla kontakten men nu har jag fått en uppdatering :)
Jag skulle egentligen åkt hem i torsdags men så blev det inte då jag fick åka till Stockholm istället för att fixa visum till Turkiet. Glad i hågen lämnande jag Gävle då jag skulle få bo på hotell, och jag har alltid velat ha ett jobb där man får betalt för att sova på hotell. Anländer till Stockholm med någon plusgrad och sol och efter besöket på turkiska ambassaden tog jag en promenad på Djurgården. Jag känner någon sorts hatkärlek till den där staden. Den är vacker men allt går så fort. Vandrade i alla fall runt i två timmar innan jag hittade till NK där jag hoppat på bussen. Sen kom problemet, jag skulle hitta från NK till stationen. Inga problem tänkte jag, har jag hittat från Djurgården till NK kan inte det vara några problem. Kom till Sergels torg men där tog det stopp. Jag visste nu att jag var nära mitt mål och benen värkte. Tillslut längtade jag bara efter att få sitta ner och tog tunnelbanan en station till centralen. Nästa gång kommer jag säkert hitta vägen. Väl på hotellet sen har jag lyckats slängt min flygbiljett men det hade jag ju som tur var på mejlen så det löste sig.
Men jag har haft det underbart hemma och har gjort allt jag vill, och träffat dem jag ville träffa. När jag kommer hem nästa gång får vi se men jag har i alla fall uppstart i Turkiet den 15 april så förhoppningsvis nån dag där innan. Hoppas ni där hemma inte saknar mig allt för mycket ;) Och kom ihåg, våren är på ingång!
