Mitt liv i Mexiko

Tredje säsongen var så till ända. Turkiet som jag aldrig skulle arbeta i igen, det var vad jag sa efter Alanya. Nu känner jag nån slags kärlek till den landet. Från att nästan ha hatat det kan jag nu se charmen. Blandningen mellan turism och invånarna. Hur snälla och gästvänliga många turkar är. Bodrum har nog spelat sin roll då det är en oerhört vacker stad där turismen inte är lika stor som i Alanya, än.



I onsdags var jag in i Bodrum stad för att se det en sista gång. Vi gick längs hamnen och bland bazarerna. På någon gata sprang skolbarn omkring och på en annan var det en fantastisk utsikt över havet. Jag känner mig färdig med den staden nu. Trodde först att jag skulle åka därifrån med blandade känslor, lättad då jag varit där i sex månader och saknad då det som alltid blir ens hem. Nu kändes det bara bra och mycket berodde på att sista veckan blev inte som jag hade förväntat mig. Det var många fler problem på hotellet än vad jag anat och det tog musten ur mig.

Så nästa stopp är då Thailand och jag är så exalterad så jag vet inte var jag ska ta vägen. Det jag kommer sakna mest är att arbeta med barn och ha aktiviteter, men det är ju något jag valt själv. För jag vill prova vara ”vanlig” guide och se hur det är. Få nya utmaningar och lära mig nya saker.

Nu har jag varit i Sverige tre dagar och ätit, sett den svenska naturen, träffat släkt och vänner, shoppat m.m. Frågan om jag saknar Sverige är både ja och nej. Var nära att börja gråta när vi landade på Arlanda för att det var så fina färger på träden och självklart saknar jag famijen och vännerna. Men det finns kvar och jag vet att jag kommer få uppleva det när jag är klar med detta :)